Finlandssvensk naturlyrik

Jag känner mig
som en urtidskvinna

En av de först födda
med kropp
som en gran
och full vänskap
med skogen

Med rufsigt hår
och långa kliv
vandrar jag över
ängar och berg
och följer dagen
till sängs i skymningen

I kväll ligger jag
porlande av skratt
under en stor
varm
måne

Ann Smith * Tack Håkan för att du påminde mig!

Staplat

Allt går sönder. (Chinua Achebe)
Människans behov av tröst är oändligt. (Stig Dagerman)
Depression är vrede vänd inåt. (Tony Soprano i teveserien Sopranos)
Allting har en orsak. (Lee i The Monster)
Let it go. Let it all go. (Ethan i The Instinct)
Vad ska jag göra med alla färger i min själ. (Freddie Wadling)
Det är lätt att trampa på någon annans hjärta. (Bob Dylan)
You never know. ( Anthony Hopkins i The Human Stain)
Fan, fan, fan, det skulle vart du. (Thåström)

För den som väntat

The sky holds all our wishes
The dish ran away
with the spoon
the chimney smoke
ties the roofs
to the sky
there´s a hole over head
but it´s only the moon
will there ever be a tree
grown from the seeds I´ve sown
life´s a path lit only
by the light of those I´ve loved

Waits/Brennan 2006

Blob Dylan

Olles tolkning av Bob Dylan!
Följ länken till höger om du
vill se mer!

Ett år på torpet

Idag är det ett år sedan jag flyttade till Bäckdalen. Jag firar i all enkelhet med Blossa 06-glögg, en brasa och en mixad singer/songwriter cd jag fick i brevlådan av Kalle i dag. Till jul kommer Olle , Kirrily och Dave från Australien. Då ska vi ha snöbollskrig! Arvid och Kalle kommer hem, så vi måste förstås göra allt julgodis och alla kakor vi hade när dom var små.
Gröna Katten kommer att älska all uppståndelse och all trängsel som oundvikligen kommer att uppstå med sex personer, två katter och en mormor på torpets blygsamma yta. Gula Katten däremot kommer att dra sig tillbaka,vänligt men bestämt.
Det här året har satt sina spår, men jag ser framåt med tillförsikt och förtröstan.

Lyriktipset

När du tänt en brasa och slagit dig ner i soffan, ska du börja med att stänga av Idiot 2006 och Utan bondförnuft (och all annan förnedringsteve också).
Jag tycker att du i stället ska låta dig förundras en stund, låta ord och bilder komma till dig. Du kommer att upptäcka att orden räcker till en hel roman, till en hel klassisk långfilm, om du så vill. Du behöver inte förstå allting, nej, det är nog inte ens meningen att du ska förstå - allt - hur skulle det se ut?

Läs och njut i Bruno K Öijers Giljotin från 1981:

CII

slädspår
sex miljoner snöflingor
mellan vargflocken
och en förtrollad, rysk prinsessa

Tankar - mossa

Jag utfodrar mina blåmesar och talgoxar och strosar sakta runt torpet. Stannar vid det grönmossiga staketet och insuper det fuktigt höstliga i lövmattan. Luften full av ivriga väsen i befjädrad småfågelhamn. Hur länge lever en blåmes? Ett år, två, flera år? Livet för en mycket liten fågel, så svirrande skört och så fyllt av nervös energi. Ett andetag djupt...

Vred på ved

Du skall icke skjuta upp till morgondagen vad du kan göra idag...
Det fick jag bittert erfara i morse när jag skulle klyva helgens vedbehov. Torpets tidigare ägare har kapat upp en hel del ved (gamla äppelträd?) som ligger snustorrt i vedboden. När jag klyver årets nysågade ved, så är det en ren njutning, yxan suger fast i klamparna och saven stiger. De grövsta klabbarna faller i sär med ett sesam öppna dig. Men gammal ved är fullständigt stum, och yxhugget tvärnitar och fortplantar sig upp genom min handleder och axlar.
Jag tröstar mig med en het dusch, liniment och en ale, och skjuter upp gymbesöket till en annan dag.
Skriv upp vedkilar och slägga på önskelistan, vänner!

Insikt

"Först när det sista trädet huggits ner,
den sista floden förgiftats, den sista fisken fångats,
kommer människan förstå att pengar inte går att äta."

Närkingsk logik?

Ibland undrar jag om närkingarna vet om hur hysteriskt roliga de är i
sina gnällinsändare i Nerikes Allehanda. Läs ur dagens insändarskörd:

Bär reflex

Är man ute efter sex ska man
ha reflex!
Något att reflektera över nu i
höstmörkret.

PKS
Nora

Viktiga nyheter!

Jag brukar läsa Aftonbladet på nätet, men nu börjar jag tro att det är fullkomligt bortkastad tid... Dagens stora rubriker:

Nazistattack på Linda Bengtzing!
Fredrik Ljungberg är singel och hans klädkonto är inte officiellt!
Kräksjukan är här!
"Därför hade jag sex med eleverna!" Den italienska 33åriga lärarinnan berättar

Först senare, mycket långt ner, kommer det verkligt allvarliga hotet mot vår välfärd:

Ringhals brann i natt - transformatorbyggnad i reaktor 3 snabbstoppad osv.

Marx sa att religion är som opium för folket, nu tror jag det är pseudokändisarnas ickeprestationer som smäller högst...

En eld i kväll

Vad kan passa bättre efter några timmar i dis och duggregn med min vackre vän Klyvyxa, än en rejäl brasa i braskaminen och Lundells En eld i kväll, på hög volym, och ett glas rött vin...

Jag har sökt i himlen, dykt ner i djupen
i drömmen har jag flugit ut över stupen
Efter ett hjärta av guld
en blick, en dörr
När du håller glaset sådär mot ljuset
När du klev över tröskeln till det här huset
Just då när du kom
då kändes det som
det aldrig funnits nåt förr

Kom in, kom in
Härinne är det varmt

Elegi

Ty dagen lider.
Solen ska dö klockan sju.
Säg, experter på mörkret,
vem skall lysa oss nu?
Vem tänder ett västerländskt motljus,
vem drömmer en österländsk dröm?

Kom vem som helst med en lykta!
Helst du.

Werner Aspenström, ur Ty - Elegier och andra dikter 1993

I min bokhylla

Efter en rask promenad runt kvarndammen, Bergaskogen, Köpsta by, förbi bäverdammarna och hemåt, lade jag mig på sängen med en packe böcker och en katt. Katten rullade snart ihop sig till ett spinnande nystan, med skära trampdynor under den vita hakan.
Som barn läste jag nästan allt i min morfars bokhylla, och mycket av det jag läste har fastnat och präglat min världsbild - t ex Ivar-Los Bara en mor, Moa Martinssons Rågvakt, Mobergs Raskens, Stig Dagermans Dagsedlar.

Här är Dagerman, till Röda Korsets riksinsamling 1954:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Plockepinn med bävrarna

I morse fick jag se att bävrarna utmanat mig med en ny omgång igen i den ytterligt spännande sportgrenen bäverplockepinn. Spännande så till vida att de inte vill ha publik under sin matchtid företrädesvis nattetid, och de vägrar att avslöja hur många spelare de har på sin planhalva...
Jag kan bara konstatera, att de fattat tycke för en ny fördämning i bäcken 20 meter från mitt hus. Man kan inte annat än imponeras av deras stillsamma, men ytterst målmedvetna byggnadskonst. De avverkar i den unga lövskogen och deras traskande fram och tillbaka till bäcken ger upphov till släta, leriga stigar. De klenare kvistarna äts upp eller används till att täta mellan de grövre grenarna. De lägger grövre grenar både tvärs över bäcken och motströms. I mellanrummen tätar de med småkvistar, gräs och lera. Om inte deras egna avverkningar räcker till, knycker de i mina gamla rishögar uppe på land och drar ner de grövsta grenarna i bäcken.
- Jamen, så här kan du ju inte ha det, säjer folk och föreslår jakt med fällor, bössa, grävskopa och nästintill dynamit.
- Jo visst, säjer jag och försöker bedöma hur mycket vattenståndet i bäcken skulle höjas om de fick hållas. Lillstugan stod visserligen i vatten i somras, men det berodde mer på det myckna regnandet på sensommaren, än bävrarnas byggiver.
Jag svurit och slitit i timtals med spade och grep, jag har trampat ner mig i deras underjordiska vattenfyllda gångar, vadat i bäcken med vattenfyllda stövlar och undrat hur länge jag ska orka och hur länge de ska envisas med att utöka sitt revir åt mitt håll.
Men jag låter dem hållas och slänger upp nya plockepinnhögar på land.
För jag har hört deras fjolårsungar plaska och leka och jag fylls av en sån oförklarlig ömhet när jag betraktar det frusna avtrycket av en baktass i leran vid bäcken.

Visdom

-Adjö, sade räven. Det här är min hemlighet.
Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat man ser tydligt.
Det viktiga är osynligt för ögonen.

ur Den lille prinsen, Antoine de Saint-Exupéry

Med människa

Du undrar vad du kan göra
var mänska med mig
Lev utan att du låtsas att du ler
jag vill hellre att du ser

Som vi lär eller som vi gör?

Jag har förstått att man i bloggar ofta kommenterar dagsaktuella företeelser.
Jag antar att jag får medhåll om jag hävdar att vi vuxna faktiskt måste föregå med gott exempel, eftersom barn i allmänhet gör som vi gör, inte som vi säger?

Här kommer då min närkingska tumme ner, en verbal käftsmäll:
Hur tänker du som är skolpersonal och/eller förälder men ändå envisas med att gå mot röd gubbe vid övergångsstället utanför skolan?? Gäller inte trafikreglerna dig? Gäller dom bara om någon ser dig? Kanske de bara gäller dig under arbetstid? Hur f-n tänker du egentligen??
Fattar du inte att du saboterar allt trafikvett vi andra försöker få eleverna att tillämpa för att dom ska överleva i trafiken? Skärp dig!!!

Snart ett år på torpet

Första kvällen i torpet Bäckdalen, måndag 21 nov 2005, kl 23:15,
skrev jag så här:

Ro i sinne. Natten sänker sig,
alla rävar och kaniner sover
nu. Bävermammans unge
drömmer gröna drömmar.
Allt långt borta är nära.
Jag kan somna trött.

När katten har tur tar joxet slut

Gröna katten är sju år, införskaffad förra jullovet som bättre begagnad från Örebro Katthem. Gröna katten är en sorts prinsesskatt som hittills bara lyckats nedlägga tandlösa nässelfjärilar och slöa flugor. Sorkar och möss är hon rädd för. Men nu måste hon ha haft ren nybörjartur sedan alla fågelbord med frön, jordnötter och talgbollar satts upp i trädgården. Betrakta den döda joxen, när det blanka ögat slocknat och kattskrället äntligen lyckats ta livet av något litet varmblodigt. Jag har även presentats två blåmesar och en svartmes. Äta?? Det blir förstås Whiskas när katten själv får välja...

Sverige - en del av Jämtland

Så här såg det ut i Bäckdalen 9 feb i fjol. Än så länge är det dock +10 och gräsmattan är knallgrön. Ur led är tiden, eller kan det vara växthuseffekten?

Jag körde upp till Östersund sista helgen i oktober. I Jämtland/Härjedalen var vädret begripligt, eller åtminstone i förskott så det räckte och blev över. SMHI och vägverket hade ju varnat för ett rejält oväder med stormstyrkor och mängder med snö. Så jag körde upp dagen efter, och fick en riktigt fin resa, klarblå himmel och sol. Långa sträckor är man helt ensam på de röda asfaltrakorna, snöplogkanterna gnistrar vita, Damien Rice sjöng "I look to my eskimo friend, when I´m down" (fast under resans upp trodde jag han sjöng "when I doubt" och det tycker jag är ännu bättre tänkt.. Med cd-spelarvolymen på "skithögt", vågar to m jag sjunga med, fem gånger på raken. Rejäla älgfärsbiffar och stekt ägg på en macka och en kall öl i Noppikoski (Orsa finnmark) smakade underbart. Här skulle man kunna stanna i ett veck i tiden, logga in på hotell Trollet, ta en öl eller två till kvällen, testa rökbastun och bara leva här och nu.

När man sedan kommer upp i höjd med Svegs golfbana och får se de första, solbelysta fjällen, blir man alldeles tårögd av lycka. Här brukar jag byta till Ulf Lundells På andra sidan drömmarna och höjdarlåten "Vi ses i Connemara".

I höjd med Vemhån, där det började bli rejält snorhalt, blev jag omblåst av en polisbil som marschade stadigt i minst hundra, jag hade för säkerhets skull lagt mig strax under åtti... Dom är väl vana.. Känn på namnet förresten, smaka på Vemhån... Där återfår människan sina rätta proportioner, där snyter man bort status och ev titlar mellan fingrarna...

Jag kan inte motstå Vemdalen (där min morfar jobbade i handelsbon som ung) och Vemdalsskalet. Jag bara måste ta svängen runt och uppleva skidbackarna, caféet och skidshopen, som var full med folk. Det visade sig att de skulle säsongsöppna backarna på söndagen. Jag blir alldeles pirrigt lycklig av åklust när jag ser all snö. I Närke tar backen slut innan man jämkat till slalomglasögonen... Fast i Närke kan man åka långfärdsskridskor och det bästa med det, är att det inte finns några uppförsbackar!

Söndagsnöje

Tålamod är allt som krävs, skriver vännen The Hawk i sin blogg. Jag är böjd att hålla med , med tillägget - och en god klyvyxa. En spirande insikt i fenomenet "vedsjuka" har tagit plats i mitt norrländska hjärta. Tänk dig en hög grova vresiga vedklampar -tall, asp, poppel - som sakta omvandlas till kluven ved på tork i en stapel mot uthussgaveln. En enkel och djupt tillfredsställande sysselsättning - ställ dig i balans, planera huggen, andas, svinga yxan och låt den lugnt falla, med minsta möjliga muskelansträngning. En saffransbulle och en mugg kaffe är gott nog. Den gula katten kisar vänligt och talgoxen sjunger.

Bäckdalen

Här bor jag, i det drygt hundraåriga torpet Bäckdalen, alldeles vid bäcken mellan kvarndammen och bäverdammarna. Precis i skogskanten, mitt under fullmånen. Bävrarna avverkar och dämmer i bäcken, lärkfalkar häckar i tallen, koltrasten sjunger i skymningen och tranor har ropat över nejden i tusen och tusen år. Hittekatterna mäter tiden och man kan se minsta fågeln i skogen. Här finner sinnet ro.