måndag, november 27, 2006

Finlandssvensk naturlyrik

Jag känner mig
som en urtidskvinna

En av de först födda
med kropp
som en gran
och full vänskap
med skogen

Med rufsigt hår
och långa kliv
vandrar jag över
ängar och berg
och följer dagen
till sängs i skymningen

I kväll ligger jag
porlande av skratt
under en stor
varm
måne

Ann Smith * Tack Håkan för att du påminde mig!